Träningslandskamper

Det finns en anledning att man inte saknar dessa matcher när tv-bolagen beslutar att inte gå in i förhandling med något tyskt imperium och man endast får följa resultaten på text tv. Det enda som sprids hos mig är ilska mot dem som i sommar ska föra mig till ett rus av lycka. Ett förakt mot våra tänkande förbundskaptener som oftast funderar bort möjligheter att kunna vända en match. Idag var inget undantag.

Man tänker som vanligt sitta där som på nålar när laguppställningen visas och gläds när Kim för en gångs skull får visa att han ändå är något att förlita sig på i framtiden. Man knyter näven för Elmanders skull när han nu äntligen ska försäkra sig om sin mästerskapsbiljett. Man ser fram emot att Zlatans plötsliga vilja att spela träningsmatch ska sprida en framgångsvind i de gula tröjorna likt Björn Linds magiska spurt blåste fart på den svenska os elden.

Som vanligt blir man besviken... Kim överarbetar varenda situation som vanligt och blir utbytt, Elmander klappas om av den komplette Mattias Jonsson som förmodligen har bokat sin hamburg-biljett för flera månader sedan, i Elmanders namn. Och Zlatan som äntligen slet sig ur Capellos koppel, ja han vågade inte spela vidare efter att ha gått in i en närkamp.

Jag säger bara att traditioner är till för att följas. Träningslandskamper ska inte vara roliga och Irland ska inte be om ursäkt för sina segrar, de är störtcoola!

Träningslandskamper får av mig fyra P av tio

PPPP
/Playwood

Ps. Trodde ni att Östlund kommer undan i min sågning? Han får en helt egen recensering inom snar framtid. Ds