Mellan blöjbyten och nattliga eskapader

Vilken vecka det har varit! Jag tänker inte på att Göran Persson burdust tränger sig förbi alla sina vänner "svenska folket" i bostadsköerna eller att Rami "närsynt" Shaabaaaan vann årets målvakt på fotbollsgalan. Nä jag är mer inne på mitt egoistiska jag. Min vecka. Min pappavecka, min jobbvecka, min sambovecka o.s.v. Tuff har den varit!

Jag började givetvis som alla andra med en måndag. Även om jag hade föredragit att dra igång med en tisdag. Ni ska då veta att jag hade en helg med ansvar för nattamning i ryggen. Givetvis skulle det regna i princip hela veckan. Detta gör att min postbil immar igen hela tiden och jag får gambla varje gång jag kör ut i en korsning. Efter ett tag lär man sig hur man har störst chans att överleva i traffiken utan att se ut genom sidrutorna. När en bil precis kör förbi ska man stå på gasen och hoppas på att en eventuell bakomliggande bil inte sitter som ett frimärke på den bil man ser. Man ska även utnyttja att man kör en så stor bil. Detta kan leda till problem då man stöter på en lastbil eller buss men dessa är samtidigt väldigt långsamma. Skulle olyckan vara framme kan man alltid skylla på att man sitter på fel sida, vilket försämrar ens uppsikt.

Efter en hetsig förmiddag så tar jag mitt första stopp efter lunch. Det är ett dagis som behöver fylla på sitt förråd av skrivarpapper. Dessa lådor väger en hel del så mitt beslut att använda mig av säckkärran kändes helt rätt, speciellt för den stackars ryggen. Jag öppnar bakdörrarna och sträcker mig efter den gula hjälpredan men ser till min förvåning ingen! Helvete, tänker jag och ringer till vårt huvudfäste för att kolla om den står kvar på lastbryggan... men icke. Det var bara till att borra ner huvudet i marken och börja bära. Mör och svettig började min jakt på säckkärran. Som tur var hittade jag den, men jag hade tappat många viktiga minuter som skulle köras in. När man stressar så brukar ju de fatala misstagen uppstå vilket självklart skulle drabba mig. När jag kommer till mitt för dagen näst sista stopp öppnar jag skåpet för att ta fram deras sju paket, men vad skådar mina ögon? Endast sex paket ligger framför mig addreserat till esab. I och för sig ligger många paket längst bak i skåpet som jag hämtat in under dagen men efter fem minuters letande ger jag upp. Jag får väl ge dem det imorn, tänker jag. Svetten rinner och jag nämner inget om det försvunna paketet då jag överlämnar sex paket till Johannesson... eller om det är Lindgren. Jag lär mig aldrig skillnad mellan dessa två damer.

Tillbaka på posten lastar jag ur bilen, ganska hoppfylld över att få syn på Esab-paketet, men icke. Hoppas det inte var något dyrt var min första tanke.

Jag kom hem sent den dagen och var jäkligt trött. Jag kunde dock inte deppa ihop när det första jag hör vid min entré i hemmet är, NU KOMMER PAPPA!!! Vad ska man säga. Man smälter. Hur trött jag än var var det bara att kasta sig över tjejerna där hemma. Resten av veckan har varit något bättre men jag var ju bara tvungen att gnälla lite extra i början av bloginlägget för att någon skulle vilja läsa skiten.

It´s a dirty job but someone got to do it!

Ps. Paketet kom fram dagen efter och jag tänker inte säga vad det var eller vad det var värt. Jag hade lämnat det till en annan kund och Esab fick aldrig veta något!!! Det är faktiskt inte så immigt i bilen och jag skulle aldrig chansa på det sättet. Jag förvrängde sanningen lite men jag tror ni förstod det. Jag måste i alla fall säga så ifall någon från posten skulle läsa här inne. Ds.

Playwood - er vägens riddare