Att leva med en gravid flickvän - eller to live in fear

Nu var det länge sedan det bloggades men det har sina anledningar. Jag är mitt i ett projektarbete, vilket är typ ett examensarbete, och jag ska producera kvalitativ text varje dag. Inte så jäkla sköj att skriva när man kommer hem heller. Nu är det ändå dags.

Ni som inte varit i min sits som blivande farsa har ingen aning om hur livet tar en vändning när det börjar växa ett litet liv i partnerns mage. Ni som inte vet kanske har läst Dr Jekyl & Mr Hyde? Inte? Jag ska berätta.

Man vaknar brevid sin käresta som ligger där vacker och lite så där morgon mysig och kramig. Nä det var inte riktigt sant. En liten lätt försköning av historien men ungefär som det är. Man tittar på henne och vill ge henne en liten godmorgon puss. Det är då det händer. Man får en smäll på axeln och hon ryggar tillbaka som om hon vaknat upp brevid sångaren i Lordi. "Vad fan gör du. Äckla dig inte!" Jaha, fick man för den, för att man vill vara lite kärleksfull och mysig.

Man får verkligen akta sig att man inte gör ett endaste misstag och vara lika försiktig i sitt förfarande likt en smygande fiende i ett minområde. Ett litet snedsteg och det smäller högre än om Sverige skulle vinna VM-guld. Även om man går på tå tidigt på morgonen och smyger ut i vardagsrummet för att klä på sig så att hon inte vaknar av bältets klickande. Lika gärna som att hon sover som en björn i ide så kan hon vakna som en aligator som ligger och sover räv brevid sin kommande middag. Man hör ett vrål inne från sovrummet och då vet man att det är dags att dra. Bättre fly än illa fäkta, eller bättre ta en utskällning över telefon än att möta faran öga mot öga.

Emellan dessa charmiga utspel kan man få så mycket kärlek att man nästan förgås. Då man givetvis gör precis vad hon säger så får man även uppskattning som att man är världens bästa pojkvän och liknande. Man vågar dock inte slappna av helt och njuta av den kärlek man får då man hela tiden måste vara vaksam att man inte trampar på en öm tå. Jag tror det kallas humörsvängningar. Tacka vet jag mensvärk...

Det är även intressant att följa utvecklingen av den gravida flickvännen ur ett scientistiskt eller medicinskt perspektiv. Att man kunde få ont i så många olika delar av kroppen samtidigt visste nog inte ens författarna till Guiness rekordbok. Fötterna, vaderna, rumpan, tuttarna, ryggen, huvudet osv. Graviditeten är helt enkelt ett fenomen i stort slag, likt pyramiderna eller big bang. Ja det senare måste helt enkelt vara besläktat med graviditeten.

Annars är det bara spännande. Det kan ju inte gärna bli värre, eller? Vänta nu, det är ju bara vecka 23. Hon hinner säkert vänja sig vid graviditeten och förbereda sig för födseln. Födseln kommer bli en fantastisk händelse. Jag kommer att stå brevid en kämpande kvinna som kommer tacka mig att jag står där och hyperventilerar i sympati. Sådan är hon min fina kvinna. Min kärleksfulla Miss Hyde som är så söt när hon sover.

Det roligaste av allt, för att vara lite seriös, är att man tar vilken skit som helst. Allt man får höra sväljer man precis som om det var de vackraste komplimangerna man någonsin hört. Knytnävarna motar man som den ljuvaste smekning. Allt för den man håller av och som står ut med 9 månader av pina för att kläcka ut en liten mini-Daniel.

Tack Mia min älskling

/Playwood - din punchingbag i sovrummet