Saida = Daniel Engström

Jag vet faktiskt vilka som kommer vinna VM. Om ni inte vill veta så bör ni sluta läsa nu... eller så kan ni ju ta tillfället i akt att spela på oddset och utnyttja min nya förmåga. Nej föresten det är nog ingen ny förmåga. Det är nog en förmåga jag levt med i hela mitt liv och kanske kommer att finnas kvar livet. Grejen är nog att jag har upptäckt den nu.

Min förmåga handlar om att det (nästan) aldrig går som jag vill. Jag får inte som jag vill då det gäller fotboll. Kolla bara på de tio senaste säsongerna i allsvenskan. Innan detta visste jag nog att blåvitt skulle vinna.

Ser man hur det har sett ut i samtliga åttondelsfinaler så har allt gått mig emot. Sverige - Tyskland 0-2 (givetvis höll jag på Sverige). Argentina - Mexico 2-1 (Mexico bjuder upp till match och är en rolig underdog som hade varit kul att se mer av). Portugal - Holland 1-0 (Givetvis är Portugal kul att se på men Holland är ett av mina favoritlag sedan länge). Italien - Aussie 1-0 (Kolla in resultate, kolla in hur resultatet kom till. Behöver jag säga mer?). Brasilien - Ghana 3-0 (Ghana var en trevlig överaskning som tyvärr inte höll måttet, samtidigt som Brasil inte är särskillt roliga i år). Schweiz - Ukraina 0-0, straffar 0-3 (inget favorit lag i denna match men känslorna föll för Schw.) Spanien - Frankrike 1-3 (Spanien, dessa eviga misslyckanden. Vilken rolig fotboll som aldrig leder någon vart). och slutligen England - Ecuador 1-0 (ok, känslorna fanns hos England men fan va de är tråkiga och inte förtjänar att vara vidare).

Summa sumarum så har allt gått mig emot. Nu är det så här att jag aldrig kommer hålla på Tyskland, även om de så möter Italien. Detta måste betyda att de går hela vägen och tar guld...
Fan vad trist, men sånt är livet. Man får väl glädja sig åt att de spelar rolig fotboll. Mardrömsfinalen hade varit Italien Tyskland men dessa kommer mötas i Semi och Brasilien torskar därmed finalen mot... ja just det. Grattis Klinsman! Den ända tysken jag någonsin uppskattat på en fotbollsplan.

I rest my case

/ Playwood - din siare i missnöje

VM nu är det VM på riktigt

Slut på det löjliga hockeyspektaklet som skall kallas för världsmästerskapet. Nu kommer det riktiga VM. Det VM där det springer omkring riktiga män med hår på bröstet, på ett ej konstlagt (tveksamt) underlag. Det VM där inte Sverige förväntas vara det bästa i världen som i puckey, innegolf och fyllebandy.

Det är lite konstigt men jag är alltid tveksam då Sverige är medverkade i detta mästerskap, då jag inte kan känna mig lugn och därmed inte kan njuta ordentligt av den fantastiska fotbollen som visas. Då Swe inte medverkar så kan man lugnt sitta ned i soffan och bara njuta av de matcher som visas hela dagarna och på sin höjd heja på underdogsen samt Holland.

När Swe är med så ligger detta hela tiden i bakhuvudet och gnager samtidigt som att man ständigt är orolig. Det är givetvis mycket roligare efter en svensk framgång men det tar på både psyke och inre organ. Jag har ju faktiskt aldrig mått så dåligt som när Swe vann över Rumänien 94, men jag har nog aldrig känt liknande glädje heller. Jag gråter fortfarande krokodiltårar likt ett barn när detta spelas upp på minnenas television. Det är inte för inte som 1994 har kommit att bli det kanske lyckligaste året i hela mitt liv... Hoppas inte Mia läser detta.

Nu är man nöjd. Jag har varit nere och sett mitt första VM på plats. Swe - Paraguay, live, vinst och möjligheten till sluspel lever. Helt sjuk känsla att stå på läktarn och garanterat inte nyttigt för en blivande faders hälsa. Nu har man även spelat 2-2 mot ärkerivalen England. Livet upphör aldrig att överaska mig. Jag vill även be om ursäkt, och det offentligt.

Jag sa öppet inför VM att man borde peta Allbäck ur truppen och därmed satsa på framtidsmän som Elmander och Rosenberg. Jag äter upp dessa ord och tackar både gud (nä det är inte min stil) och Marcus Allbäck för vår poäng mot njurätarna. Tack!

Sverige mot värdnationen Tyskland. Det smakar mumma och kan inte annat än sluta i dur.

Ha det gott mina vänner för njuter jag vidare av alla VM-karameller som det bjuds på hej vilt!


/Playwood - er barnsligt nöjda livsnjutare i fotbollsporren

Dagen för två stora saker är här

Visst har man längtat väldigt mycket efter denna dagen. De flesta dagarna går större delen åt att tänka och fundera kring olika saker och dessa två ämnen har varit bland dem som tagit mest tid.

Man funderar på hur det ska bli att vara arbetslös, fast samtidigt stillas oron av att den första månaden aktiveras av fotbolls-VM. Dessa saker startar nästan samtidigt. VM startar när jag tar examen, vilken jäkla dag. Det var även en stor och känslofylld dag. Man visste inte riktigt hur man skulle aggera. Först träffades vi i skolan och drack skumpa med vår lärare Lena. Ett par väl valda ord och sedan bar det iväg till slottskogen som bjöd på ett riktigt fint väder. Givetvis inhandlades det en boll och lite öl för här skulle vi se till att ha riktigt kul.

Den stora uppslutningen skulle ske på Noon, där vi beställt massa (och då menar jag massa) smårätter som skulle sköljar ned med många goda skratt och läskande öl. Även om jag valde att sitta på samma plats hela kvällen och inte mingla runt så hade jag fantastiskt trevligt och fick pratat med de flesta ändå. Tobbe bjöd på sin medverkan längre än vad någon kunde gissat, Chris bjöd på sig själv och sin humoristiska Sven Åke Cederhök-göteborska, Becks och Nina bjöd på hemliga trix från sänghalmen, Linnéa på sitt härliga skratt, Jossan och Åsa på sitt sköna fnisseri som jag kommer sakna, Micke på sina goa kommentarer som man aldrig förstår, Jenny och Linda på oväntat gevaliabesök, Maria och Hanna på sina underbara personligheter, Johanna på sin morsa och så mycket mer.

Nu var det ju så att jag visade att jag tappat allt under dessa två terminer. I alla fall om räknar tiden som man är på krogen. Jag var alltid ute längst av alla de första gångerna vi var ute med klassen. Det var jag, Jossan och Danielsson som var mest seglivade. Nu överaskade jag med att vara bland de första att lämna och detta var väldigt skönt samtidigt som det var mycket känslosamt. Det trodde jag aldrig men jag var rörd när jag kom hem och förstod att detta var sista kvällen med gänget. Men som jag och den gode Chris satt och skojade om, vi kommer ju ändå träffas så ofta och vi hör av varandra ofta... Vet inte hur det kommer bli men på något sätt så känns det som om det kommer ske.

Fotbolls-VM började inte så bra men det är skönt att du finns hos mig.

Playwood - din a-kasseberättigade vän för alltid