Hopplöshet

Fy fan för att sitta framför datorn och lyssna på SR´s annars så fantastiska påfund sportradion - livesändning när blåvitt förlorar mot Djurgården. Visst är det underbart av SR att kunna erbjuda denna tjänst så vi supportrar som inte har möjlighet att åka på bortamatcherna eller se dem på TV, tack Lagrell ditt jävla pundhuvve! Idag hade jag dock gärna varit utan liveradion. Vilken pina! En kvinna som endast kunde Djurgårdsspelarnas och ex-gårdar'n Wowoahs namn tillsammans med den segaste gubben man någonsin hört. P-G Gyllenhammar och Göran Persson påminner om Lasse Granqvist i jämförelse.

Tillråga på allt så ska givetvis Djurgården vinna med 1-0 i en jämn tillställning som Blåvitt tagit tag i mot slutet av matchen. Den komplette VM-spelaren Mattias Jonsson gör mål när det återstår mindre än 10 minuter på matchen. Han har inte bara sänkt Blåvitt ännu djupare i den dy de redan befinner sig i, han har förmodligen också spelat till sig en VM plats. Livet är orättvist. Denna dagen har fan varit kass. Tråkiga uppgifter i skolan där man är grymt omotiverad och sedan en käftsmäll av Mattias Jonsson. Tack Matte I fucki´n not like you!

Livet är fan inte alltid skoj, men det kommer bättre tider...

Hopplöshet, betyg nada!

/ Playwood - vår vise vän vrider vardagens världsproblem

Poker, ett sätt att umgås

Om någon för några år sedan hade sagt till mig att att det i var och varenda stuga skulle spelas ett pokerspel kallat Texas hold'em, så hade jag antagit att de nyss blivit utsläppta från Lillhagen eller snart skulle bli inskrivna. Hade det handlat om vanlig poker, chicago, plump eller finns i sjön så hade man väl kunnat gå med på deras spådom, men inte Texas hold'em. Vad är det(?), skulle jag sagt.

Nu har jag förstått det roliga och det stora med spelet. Det är faktiskt ganska genialiskt. Det är brilliant uttänkt och spänningsmomentet finns hela tiden. Dessutom så är det ett jäkligt bra sätt att umgås. Man kan sitta och spela på förfesten eller bara ses ett gäng och sitta och spela samtidigt som man kan tjöta skit. Att man sedan känner sig som en riktig korthaj med alla (i bästa fall) sina marker framför sig. Bara känslan av att kasta in sin bet lite lätt nongalant är värt en hyfsat stor förlust. Att man dessutom kan vinna pengar gör spelet fulländat.

Trots att det är ett sådant högklassigt spel förstår jag inte hur det kan bli så populärt bara genom att de visar det på TV. Här kan man verkligen snacka om att televisionen har stort genomslag hos folket i verklighetens soffa. Det är väl så vi funkar.

Högt betyg till poker. Enda minus är att man kan förlora stålar, bli beroende eller, ibland efter ett fotbollsläger, jävligt trött på spelet bara.

PPPPPPPP
/Playwood, er bluffgubbe i alla väder.

Ps. Vad som var jäkligt skumt när jag för ett tag sedan började skriva denna var att brorsan bloggade om poker även han, i sin "hora vs prelle" ds.

Bloggeri bloggera

Nu så här någon dag efter min lyckade bloggchock så sitter jag och njuter av hur detta bloggandet har utvecklats. För ett par månader så visste jag knappt hur bloggande gick till och dra tillbaka klockan ett år så fnös jag bara nonchalant när någon av mina antagonistlallare Ebba von Sydow eller Fredrik Virtanen påstod att bloggandet var det nya modemediet. Det är lite jobbigt att erkänna att de hade rätt.

Vi satt där i datasalen. Vår lilla grupp bestående av my self, Chris de Burgh och Toobbs. Chris låg ju redan ute med sin blogg som gud tydligen hade glömt, medan jag och Tobbe var rena noviser på området. För att göra vår studietid något roligare så började även jag och Tobbe blogga så smått och där satt vi och kommenterade varandras inlägg över nätet istället för att vända på huvudet och prata irl, so to speak.

Efter detta har det flutit på. Lite väl optimistiskt lovade jag att det skulle komma en recension varje dag, vilket jag inte riktigt gjort. Det går lite upp och ned, precis som i riktiga livet. Det kommer dagar då man verkligen kan tokskriva och det sprudlar av fantasi, samtidigt som det kan kännas ångestfyllt att ens tänka på sin gamle gode blogg som ligger där och väntar på att fyllas av goa recensioner. Varför jag nu valde det. Det blir så jävla krystat varje gång man ska skriva någonting, då måste det vara något man kan recensera. Varför valde jag inte att helt enkelt bara skkriva en jävla dagbok som alla andra. Fast det var väl i och för sig det som var poängen från början. Att sticka ut alltså.

Jag ville här dessutom pusha lite för mina bloggkollegor. Ni borde kolla upp dem också.

Tobbe: Här har ni en riktig norrlänning som håller stenhårt på Boston och skriver om lite allt möjlig skit som kommer honom för. Hans "Hönan eller ägget" är nog en favorit där har reder ut toapappershållarens syfte och problem... eller något liknande.

Chris: Kalmariten som utmanar läsaren genom sina fylliga inlägg om allt mellan Lakke Magnusson och Taxisnutn. En favorit här är "I svängen fanns en bro (men gick det att fara över den?)", där den gode Chris dividerar med sig själv om lördagsförmiddagen ska spenderas genom att bränna studielånet på plattor eller sitta hemma och vara nöjd med det man har... eller något liknande.

Bara ben på Glenn Hysén: En av de större fotbollsbloggarna där ett flertal personer diskuterar Blåvitt. Många bra inlägg blandat med många mindre bra.

Brorsans: Ett kritiskt sätt att se på mången sak kan man säga. Många arga upprörda känslor som slår emot flatscreenskärmen och där jag har en liten favorit där han bjuder på en självkritiskt historie om sitt liv som en "Pilleman".

Braspenning: En ganska ny uppenbarelse för mig om en norrman som skriver om dagarna som går i hans och flickvännen Toves liv. Har inte hunnit läsa så mycket än men det är en go gut och det är jävligt roligt att läsa på norska, om man orkar.

Fidde i Qviding: Intressant om en lagkapten i Qvidings liv. Roliga annekdoter från det som händer i laget och på deras resor/matcher. Jäkligt kul att följa denna blogg vid sidan av Qvidings spel i superettan. Favoritinlägget heter "snusaren har ingenstans att gå" och handlar om Fiddes brorsa som e en riktig rolig pöjk. Han spelar också i Qviding och är hyfsat lovande.

Läs nu dessa bloggar och om ni inte har en egen blogg så starta en för det är förbannat kul och det kostar inte mer än lite svett och åsiktsförmedling.

En blogg per person och fan att ni hade rätt Virtanen och Ebba

PPPPPPPPPP

/ Playwood - den första tian är utdelad

Livet förändras

Jag: "Det är lugnt, jag ser det andra strecket nu!"
Mia: "Det ska för fan inte vara något andra streck!"

Det var så det lät då vi först fick reda på det. Vilken jävla chock! Samtidigt så tror jag att jag växte någon decimeter och jag kände mig betydligt malligare än vad jag tidigare gjort. Det är sjukt att en sådan liten plastgrej, kan bidra till så många känslor.

Våra liv skulle komma att förändras betydligt inom en snar framtid. Det skulle inte längre bara vara "vi två", eller tre om man räknar in Totte. Det ska helt plötsligt anlända en liten filur till i vår lägenhet bortåt september/oktober. Hur ska det gå?

De första dagarna efter beskedet gick jag runt med ett stort leende på läpparna (för er som inte noterade det). Jag bara gick omkring och möös. Kände mig stolt, duktig och jävligt vuxen. Mia kände inte riktigt på samma sätt, även om hon också var rätt så nöjd de första dagarna. Hon såg mer alla saker som hon måste ge upp. Då man har lagt på sig så många laster som hon har blir det desto värre när man får ett sådant besked. Jag däremot behöver egentligen inte ge upp någonting, fast det där är inte sant. Visst måste man visa sin käresta respekt för det hon går igenom. Det blir till att sluta springa ute på nätterna, även om inte detta varit min främsta egenskap de senaste åren. Jag har även slutat snusa av respekt för Mia. Mot min vilja har jag gett mig in på att snusa peppar och kryddor istället.

Den första perioden var ganska jobbig för oss. Mia mådde dåligt och jag fick göra mitt yttersta för att visa mitt stöd. Det jobbigaste av allt just då är att man inte kan gå runt och glädjas för det som hänt då Mia bara mår dåligt över det. Jäkligt konstig period. Nu mår Mia dock bättre och det hela börjar kännas mer verkligt då hennes mage har vuxit till något som ser mer ut än vad som är normalt. Detta innebär samtidigt att hon tvingar mig att berätta för alla jag i princip träffar då det finns en risk att dessa personer skulle kunna missta henne för fet. Hemska tanke! Ni som läser detta och inte redan visste behöver inte bli besvikna. Jag har inte hemlighållit det för att ni betyder mindre än andra utan jag har bara jäkligt svårt att ta andras tid för att sätta mig själv i centrum. Berättar man en sådan här nyhet så sätter man sig automatiskt i centrum och det vill jag göra så lite som möjligt.

Jag blev därför jävligt nöjd med mig själv då jag kom på idén med att skriva ut nyheten på min blogg. Nu får ni själva bestämma när ni vill gratta mig eller prata om det med mig. Ni kan ju bara låtsas om att ni inte har läst det om ni inte orkar prata om det och ni har även möjlighet att sprida ut nyheten med vinden, då det som skrivs på bloggen inte har någon som helst sekretess. Det kanske är så att jag bara är jävligt feg.

Nyheten är i alla fall att jag ska bli FARSA!!!

Blir inget betyg denna gång.
/ Playwood, er pappa på bloggen

Träningsläger

Varför är det så kul med träningsläger? Även nu i vuxen (kan diskuteras) ålder kryper den där spänningen på som gör att man ryser lite grann i kroppen och dagen före det skall bära av så är det alltid lite svårt att sova. Det är något speciellt när grabbarna (eller tjejerna) ska iväg tillsammans och bara umgås dygnet runt.

Vi var precis iväg med Olskrokens IF till Malmö på en liten oskyldig träningslägertripp där både kropp och fotbollsskor tillsammans med kropp och lever fick slita tungt. Nä så farligt var det väl inte, men vi fick gjort det som ska göras på ett läger i alla fall. Det som ska göras på ett läger är just att umgås. Det är viktigt för ett lag att alla lär känna varandra. För oss är det en mycket bra möjlighet då vi ses så sällan som en gång på träning och en gång på match på sin höjd, per vecka.
Vad gör den där norrmannen förutom att plocka ut bollen ur nätmaskorna? Vad gör den där amerikanen förutom att längtar till att säsongen ska starta samtidigt som han filar på sin svenska? Vad gör coacherna när de inte specialstuderar motståndarna eller lägger upp träningarna? Ja dessa frågor är alltid möjliga att får besvarade på lägren. Det är därför man bör delta på dessa små event om man har möjlighet.

Är inte fotbollsspelandet det viktigaste när man är på ett läger tänker man nog? Visst är det bra att få röra på sig, precis som vanligt, men det är nog bara elitklubbarna som har det fotbollsmässiga som prioritet ett när det gäller lägren. Övriga lag lägger mer fokus på att ha roligt och att få de nya spelarna att trivas och lära känna oss andra. Eventuellt låter man de nya inkilas genom att låta dem gå igenom en så kallad rit som gör dem fullvärdiga medlemmar i föreningen. Dessa inkilningar kan variera i utföranden men oftast går de ut på att låta de nya utföra diverse otrevliga förehavanden, som AIK och deras galjar...

Jag hoppas att jag trots min ålder inte har åkt på mitt sista läger för det är alldeles för sköj!
Läger belönas därmed också med ett högt betyg. Om man inte hade varit så bakis efter ett läger så hade det blivit min första 10 poängare.

PPPPPPPPP
/ Playwood, din åsikt i vårsolen